Nu lägger jag mig i

Nu tänker jag skriva om en sak som ligger utanför skolans område och som jag egentligen inte har något att göra med. Men det är en sak som vi märker mycket av här i skolan.
Det handlar om kalas.

Jag har full förståelse för att man kanske inte kan eller vill bjuda alla barn/pojkar/flickor, men jag önskar att ni föräldrar kunde se vilken sorg och vilket utanförskap detta innebär för de barn som blir bortvalda. Hur ledsna de blir när barnen pratar om kalas som ska komma eller som har varit. Tyvärr handlar det ofta om samma barn, och jag tror att ni kan föreställa er vad det gör för deras självkänsla - att aldrig få bli bjudna, att alltid stå utanför. Allt jobb vi lägger ner i skolan när det gäller likabehandling och mobbing får sig en rejäl knäck.

Det var bara det jag ville säga.